Nummer 2, 2009
I Tompkins Square Park blommar snödroppar och krokusar, trädens knoppar är ljust gröna. Vid vattnet längs med Hudson River njuter joggare och hundägare av de ljumma vindarna. De längre dagarna och det varmare vädret mjukar upp stressade New Yorkbor som bjuder på ett extra leende innan de skyndar vidare upp för femte avenyn. Det går inte att ta miste på – våren är här.
Ändå är det svårt att komma ifrån känslan av att någonting är annorlunda i år. Vårsolen är på samma gång värmande och skoningslös. Som alltid ger den hopp om en ny början, men i år tycks den också avslöja omfattningen av den pågående finanskrisen. Med full styrka lyser den på katastrofen som vi i vintermörkret bara anade konturerna av.
Under de senaste sex månaderna har fler människor förlorat sina jobb än under någon liknande period sedan 1970-talet. Bara i januari fick nästan 600 000 amerikaner lämna sina arbetsplatser och värre blir det. Allt fler får allt mindre kvar i plånboken. På Bergdorf Goodman, Saks Fifth Avenue och Bloomingdales hänger vårkollektionerna orörda på sina galgar. De vanligtvis så shoppingbenägna New Yorkborna köper ingenting till fullt pris i år.
Som nystartad egenföretagare krävs det beslutsamhet för att inte låta tvivlen ta över. Kanske borde jag ha valt den trygga vägen trots allt. Utnyttjat min jur. kand. och sökt praktik på en advokatbyrå för att med åren ha chans till en hög fast lön och kontor vid Norrmalmstorg. Istället sitter jag nu med en fantasihyra på Manhattan och hankar mig fram som frilansjournalist.
Men våren tar inte hänsyn till finanskrisen utan anländer med samma självklarhet som alltid. Värmen och ljuset gör det svårt att inte känna av vårkänslorna, tvivel till trots.
Om det är något som finanskrisen inte tycks ha ändrat på så är det längtan efter den stora kärleken. I USA ökar tvärtom intresset för att träffa en partner. Dejtingsajten Match.com hade sitt starkaste fjärde kvartal på sju år under 2008.
Matchmakingföretagen verkar vara de enda företag som går med vinst den här våren och det är inte svårt att förstå varför.
I hårda och ovissa tider behöver vi en fast punkt, någonting att hålla oss i. När vi tvingas se våra besparingar och finansiella trygghet försvinna under fötterna letar vi efter någon att dela ansvar och oro med. Vardagen blir mindre skrämmande om vi har någon att hålla i handen.
Att pengar är en flyktig form av trygghet är något som många har fått lära sig den hårda vägen under det senaste året. Att de trygga valen inte alltid ger utdelning är krisen ett bevis på. Många av dem som föll hårdast hade följt spelets alla regler.
Så kommer det sig att jag delvis har finanskrisen att tacka för att jag vet att jag valde rätt. Framtiden är oviss men när jag möts av ett leende längs med femte avenyn ler jag stort tillbaka.
Tack vare finanskrisen blomstrar kärleken i New York i vår.