Nummer 4, 2008
Svenska FN-förbundet har utsett Inga-Britt Ahlenius, chef för FN:s internrevision, till Årets FN-vän 2008. Enligt motiveringen tilldelas hon utmärkelsen för sina ansträngningar ”att med integritet och mod bringa ordning och reda i FN:s verksamhet och därigenom bidra med en viktig pusselbit i arbetet för en mer transparent, mer effektiv och därmed starkare världsorganisation.”
Integritet och mod är två ord som ofta hörs i samband med Inga-Britt Ahlenius namn. Ahlenius kan själv hålla med om att det är en beskrivning som kanske stämmer, men tycker samtidigt inte att det är mer än vad man borde kunna vänta sig av vem som helst.
Hon tackar den oskuldsfullhet som hon fick med sig från barndomen för sitt civilkurage.
– Om man är uppvuxen i en politisk miljö där folk manipulerar eller spelar teater så tror jag att man kanske tenderar att acceptera en massa saker, säger hon.
– Men jag har kommit helt från sidan in i den här världen, från en miljö där man inte myglar utan där man gör rätt för sig. När man då ser en massa företeelser så tänker man ”men så här kan det ju inte vara”. Och då måste man göra vad man kan för att försöka åstadkomma någonting bättre. Är man då tillräckligt oskuldsfull så ser man inte att man utmanar makt eller gör sig själv obekväm.
FRÅN VÄRMLAND
Ahlenius barndom utspelade sig i Värmland, långt från den storstadspuls som nu omger henne. Sedan drygt två år är hon chef för FN:s interna granskningsavdelning, en post som gör henne till undergeneralsekreterare; FN:s tredje högsta tjänstenivå.
Världshorisont träffar henne på hennes kontor på 35:e våningen i FN-skrapan, mitt på Manhattan i New York.
Under de dryga två år som hon har haft uppdraget har hon arbetat med att effektivisera och professionalisera sin avdelning.
– Jag skulle vilja säga att jag har åstadkommit en väldigt stor förändring och professionalisering av de tre enheter som utgör granskningsavdelningen. Jag vill tro att vi är på god väg att bli mycket kvalificerade.
Ahlenius har också jobbat hårt för att FN ska bli mer transparent. Det är mycket tack vare henne som granskningsavdelningens rapporter nu verkligen sprids och är skrivna på ett sådant sätt att medlemsstaterna kan ta del av dem.
UTMANING
På frågan om vilken som är FN:s största utmaning just nu tvekar Ahlenius mellan livsmedelsförsörjning, klimatfrågan och Mellanöstern. Den stora utmaningen för henne själv är att kunna vara stolt över att ha åstadkommit en förändring inom avdelningen som hon själv leder när hon lämnar sitt uppdrag om drygt två år.
– Jag vill att den ska vara bättre rustad än när jag började för att bidra till att FN:s position i världen förstärks och att FN vinner i förtroende runt om i världen, säger hon.
Hennes vision för FN som världssamfund är att organisationen ska återvinna omvärldens förtroende så som det var när FN en gång bildades.
– FN bildades med väldigt höga mål i sikte, säger Ahlenius.
– Om världens förtroende brister så tappar FN i kraft och det är väldigt farligt för organisationen. Både för att medlemsstaterna kan bli mindre intresserade av att finansiera den och för att de som tar emot FN:s budskap tappar intresset, fortsätter hon.
INTE FÖRNYBART
Ahlenius uppdrag är inte förnybart och när det går ut ska hon definitiv gå i pension, säger hon. Hon fyller 70 år i vår och hon ser fram emot att kunna skapa ett liv efter sitt eget tycke och tillbringa långa vårar och somrar på Gotland eller i Värmland där hon har sommarstugor.
– Sen ska jag väl gå på universitet och läsa historia och filosofi, gräva i trädgården och ta hand om barnbarnen, säger Ahlenius och får någonting längtansfullt i blicken.